Anna dagen!

Ikväll var vi samlade i Målsryd med Anna-firande, pepparkaksbak och julgodis. Tjejerna kom direkt från jobb och skola. Postisen vill inte vara med på bild men de andra två linslusarna njöt av att bli fotade.

Måste också visa soluppgången vi fick uppleva på morgonen, Anna dagen den 9 december, det var alldeles rött över bergen runt omkring.

Julbaket!

Att baka bröd i olika former har man gjort i flera tusen år. Man har funnit brödkakor som i formen påminner om våra lussekatter. Julbröd, skådebröd eller bildbröd = julbrödet bakades ut i festligare former än vardagsbrödet och oftas i bättre kvalité. Här fick fantasin flöda när det gällde husmödrarnas formgivning av brödet.
Såkakan var ett bröd som bakades till jul för att stå framme under julen. Den sparades för att ge kraft åt djur och människor när arbetet startade på våren. Efter jul kunde den gömmas i sädesbingen för att ges främst till hästar och såningsmän.
Brödet bakades i tegelugnar och till vardags var det vitt bröd till husbondefolket och grovt bröd till tjänstefolket.
Tunnbrödet var mycket viktigt, eftersom det kunde förvaras längre och bakades av korn. Jäsbrödet bakades av råg, korn eller havre. Till skillnad ifrån vardagsbrödets osiktade mjöl användes siktemjöl till julbrödet. För att ge brödet ytterligare festkaraktär kunde man använda vört från julölsbryggandet som degspad. Man kunde också blanda i björksav eller sirap för att göra det sött, till skillnad mot det sura knäckebrödet. Restprodukter användes också för att få ett sött bröd, malten efter öl, kornet las i blöt för att sen gro o.s.v. När man gjort knäckebrödet skulle det hängas upp på en stång. Då hängdes kakorna två och två med ett snöre emellan, då sa man "kaka söker maka".
Julhögen innebar att varje person i hushållet på gården, fick en en hög med olika sorters bröd, så stor som huset förmådde. Det var då man "bullade upp". Var den extra fin kunde den krönas av ett litet äpple eller en bit ost. Man skulle själv ransonera denna hög under julen, den skulle räcka länge! När allt var uppätet sa man att nu var "sötebrödsdagarna är över".

Åren de går!

Här är beviset att vi funnits här i 15 år. Susanne har målat den!

Det såg inte rikigt så här ut när vi kom hit, farstun är ny!

Den här måste ha använts när det begav sig, alltså redan 1860-70 talet. Fantastiskt att den fortfarande är hel, är bara ardennern som saknas. Väggen bakom vet jag att den är från den tiden.

Granen!

Idag har Jäzper, make o jag hämtat en gran i skogen bakom huset. Den blev väl sådär, men duger! Jäzper fick hoppa i våra fotspår så mycke snö är det nu.

Seden att sätta upp träd och kvistar i samband med högtider är mycket gammal och förekommer över hela världen. Det finns en bild på Martin Luther, omgiven av sin familj julaftonen 1536, där de har en liten julgran på bordet prydd med ljus. Men sen dröjde det ända till 1800 talets mitt, innan julgranen nådde ut till en bredare allmänhet. Den kläddes då med vaxljus, kakor och äpplen. Speciella julgranskarameller med bokmärken och tunna munblåsta glaskulor. Dans kring granen och andra lekar var något man gjorde alla högtider och kallades lekstugor och gillen.

Åtråvärd idag!

Nu har inbjudan kommit på världspremiären av Änglagårdsfilmen och JAG är bjuden.

Försäljningen av biljetter till allmänhetens visning kl. 23.30 tog slut på bara 1 timme .

Julmaten!

Att äta färsk mat tillhörde ovanligheten. Julen däremot var det mesta färskvaror som serverades. Det var den stora slakt och baktiden.
Den konserverades på olika sätt. Det torkades, saltades och röktes. Födan var då mycket enformig, all mat var antingen torr, salt eller bådadera.
Den var också vanligtvis starkt kryddad. På så sätt blev födan aptitligare men också för att dölja den skämda smaken.
Korv och annan hackmat gjordes vid slakten. Tarmarna tömdes, tvättades och vändes för att användas till korvstoppning (kallas fjälster).
"håll dig i skinnet" eller "skall vara segt som kukaskinn" kommer härifrån.

Vinterskrud.

Vill visa hur Gumpebo/Hulu ser ut morgonen den 7 dec 2010.

Gustafsbo sett från Gumpebo.

Julens drycker!

Öl
Konsten att brygga öl är lika gammalt som konsten att baka bröd. Hos våra förfäder hade ölet en stark ställning. Bland annat trodde man att ruset från alkoholen var en gudagåva, det dracks friskt och det var dans uti Valhall var och varannan natt.
När de kristna kom, insåg de att det inte var någon idé att försöka bryta dessa seder. Så istället övertog kyrkan de hedniska dryckesriterna och ansåg t.o.m. att det var allas plikt att samlas vid vissa tillfällen och dricka öl. Ölet var nu ett viktigt inslag i högtidliga tillfällen så ordet öl blev beteckningen för själva festen. Man hade barnsöl, brudöl, gravöl och arvsöl. En del existerar än idag.
Det fornnordiska ölet var smaksatt med ekbark, enbär och pors och mycket beskt. Till fest hade man mjöd, en exklusiv variant på öl som bryggdes på enbart honung.
Öl som vardagadryck som fick läska var mans strupe och för att göra det sötare använde man lingon, tranbär, bolmört och också honung. Gränsen mellan mjöd och öl blev ganska flytande.
Om en man fick tag i en kvinna som kunde brygga öl var hon särskilt attraktiv på äktenskapsmarknaden.
Ölsupa var som morgonmål och rörde då ihop och värmde öl, mjölk och vetemjöl, hällde det över bakat, stekt bröd.
MUMMA innehåller öl, porter, sockerdricka ev. en skvätt sherry, portvin eller vermouth.
SVAGDRICKA var gamla tiders vardagsdryck. Till julen skulle det vara starkare, mustigare och ett godare festöl som skulle passa till den feta julmaten.
JULMUST lanserades av nykterhetsrörelsen år 1910 som ett alkoholfritt alternativ. Coca Cola har retat sig på att försäljningen i Sverige går ner vid jul, medan i andra länder går den upp.
Must är en dryck som är en ojäst råsaft av bär eller frukt, men inte till julmusten.
Jul och påsk must måste lagras olika länge för att få kallas det de gör.Vilken av dem som lagras längst är en affärshemlighet, det man vet är att de lagras på ekfat.

Halmen!

Idag när vi har golvvärme och varma mattor, har vi glömt bort att förr bredde man ut halm på golvet. Enklaste förklaringen är väl att halmen skyddade mot kylan från de kalla golven och framförallt gjordes det till högtidliga tillfällen.
Julhalmen troddes ha övernaturlig kraft och bars in av husbonden på julaftonskvällen. Hade man långväga gäster kunde de lätt beredas sovplats i golvhalmen.
Man hade också jullekar i halmen. Männen ville ofta visa sig styva på linan genom att visa hur vig han var genom att ta en halmruska kallad "jultyppan" eller "julpyttan" med tårna bakom huvudet.
När man under de sysslolösa dagarna och satt i halmen, började man göra flätor och binda olika slags figurer. Samma sorts halmprydnader som är våra halmslöjdsalster idag.

En engelsman skrev bl. annat efter ett besök i Sverige, i mitten av 1800 talet att "kämparna vid festen drucko sig rusiga, med halm hade man berett ett mjukt läger åt dem, som tumlade ner från sina säten". "Vi ses under bordet" säger en del när de skålar, kanske det kommer härifrån?

Det ansågs att halmen som legat på golvet under julen, insöp julens magiska kraft. Så efter jul ströddes den eller askan av halmen ut över åkrarna för att förbättra den kommande skörden.