En saga från trakten!

Det var orostider år 1519 här i trakten, danskarna låg runtomkring.

Det var den stolta mor Marjana Matsdotter på Tvärreds Stom, som enligt sägnen räddade högtidsfirande menighet vid julottan.

Kvinnorna hade från varje hem kommit med de stöpta juleljusen till ottan. Mor Marjana och alla hennes pigor, som var många på den välbärgade gården, var tidigt ute. Juldagsmorgonen med tindrande stjärneljus och stark frost började kl. 04.00.

Ett hundratal personer fyllde det lilla kyrkan och därför stod de packade runt väggarna för att få vara med vid julgudstjänsten.
Sången hade tystnat och klockaren började sin montona läsning ur julevangeliet, när det hördes trumpetstötar. Det blev oroligt i templet och all andakt och julefrid var som bortblåst.
En skara krigsfolk kom framridande och skrik och skrammel med vapen hördes in i kyrkan. Kyrkan var omringad! Det var ingen annan än en hövitsman Claus Bille som skulle ge igen. Vid julottan hade inte männen sina yxor och högafflar med sig in i kyrkan ute i vapenrummet.
Men plötsligt blir det alldeles tyst bland de bullrande krigsmännen.
Nere från kyrkogårdens ena hörn tonar sång så underligt. Den kommer närmare och blir starkare.
Vän och fiende grips av helig andakt.
Den nyss så övermodige Claus Bille hoppar ner från hästen och fattar sin hatt, faller på knä och knäpper samman sina händer till bön. Hans krigsmän gör likadant.
Den unga mor Marjana med gårdens samtliga flickor kommer med vaxljus i händerna, i fotsida vita dräkter, sjungande en latinsk julsång.
I kyrkan har prästen tystnat och alla väntar på sammandrabbningen mellan de värnlösa kvinnorna och det väpnade följet.
Men då reser sig Bille sig höviskt och säger halvhögt "det är min moders sång" och så stämmer han in i julsången.
En underlig syn, julens evangelium hade segrat om "frid på jorden".
I sin rapport till överbefälhavaren skriver han sen "mot sådana kvinnor kan icke själva f-n strida.
Det var julefrid de!

Tomten, julbocken, julklapp och rimmet.

Tomten förr i tiden var en liten grå argsint figur som man fick hålla sig väl med. Han kunde se till att maten räckte längre eller minskade fortare om han var sur på någon.
Det gällde att hålla sig väl med honom, särskilt under julen då man ställde ut mat. Eftersom året var gånget, skörden bärgad och nytt år var i antagande. Tomten var mest intresserad av männens arbete, sådd, skörd och djur. Lättja, fylleri och ovårdat uppträdande godtog inte tomten.
Tomten som kommer till oss idag, ger oss julklappar! Men julklapp, kommer av att man i gamla tider bankade/klappade på dörren och slängde in en gåva med vidhängande lapp (julklappsrimmet idag) sprang sin väg för att absolut inte visa vem personen var, utklädd till getabock = julbocken.

Sorg i hönsgården!

Våran lilla Pip har trillat av pinn!

Hon var en liten Shamo "Japansk stridshöna" och la små söta ägg.

Hon har inte varit sig själv sen Berit dog så det kanske var av sorg och saknad som gjorde att hon inte ville längre. Det har varit kallt och hon satt inte på pinnen längre.

Midvinter!

Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken, endast tomten är ute och vaken.

En skön dag på flera vis.

Ingen snö idag! Solen orkar inte upp över trädtopparna, men nu har det ju vänt, nu blir dagarna längre igen........

Ja, när det inte går att gå på vägarna så får vi ge oss på redskapen. Var i gympasalen idag!

Jag springer och Göran cyklar, detta är uppvärmningen........

Idag har jag plockat ner min pepparkaksformsutställning. Ett varmt och trevligt ställe i den gamla prästgården i Länghem. Min kollega Anna hade skrivit så fint och tagit kort på mig som satt uppe som affisch.

Jag fick en ny form till min samling av diakonen Anita och föreståndaren för kafét Anette. Vad gulligt!

Min make var nog stolt över mig.

Krubban kom upp

Alla djuren i en lång rad i hallen.