Sista dagen på året!

Jäzper har tagit sin första mus, som han stolt visade upp!
I samma stund fick vi ett glatt och oväntat besök! Våra härliga Gotlandsvänner tittade förbi på hemväg. De hade besökt sina barn o barnbarn i Jonsered och stannande till här!
Vi har nu känt varandra i 17 år och Ylva och jag brevväxlat lika länge.
Nu på morgonen har vi vinkat av Sofie o Ludvig på väg till Stockholm för att fira nyårsaftonen på Söder. Är nog lite avundsjuk, fast inte, det är lugnt och skönt här hemma på landet.
Vi ska fira vår nyårsafton tillsammans med bror o svägerska.
Ska försöka lugna djuren när smällarna sätter igång.
Tittar väl som vanligt på alla andras raketer!


GOTT NYTT ÅR

Våra fina tjejer!

Visar morfar hur bilderna blev. Annas stora intresse, kameran!

Min dotter fick ju inte vara med på premiären men fick

känna på atmosfären, hon fick T-shirten.

Visst är dom vackra Anna o Sofie.

Tillsammans med Mamma Mu..........

Min dotter, Nossan, Jäzper och jag tog en Annandagspromenad i det tysta och vackra närområdet.

Vår julafton!

En söt tomte förstås!
Rosa o Lasse hade julaftonsmiddagen hos sig, så här är dukat för 10 personer.

Egenhändigt huggen julgran!

En saga från trakten!

Det var orostider år 1519 här i trakten, danskarna låg runtomkring.

Det var den stolta mor Marjana Matsdotter på Tvärreds Stom, som enligt sägnen räddade högtidsfirande menighet vid julottan.

Kvinnorna hade från varje hem kommit med de stöpta juleljusen till ottan. Mor Marjana och alla hennes pigor, som var många på den välbärgade gården, var tidigt ute. Juldagsmorgonen med tindrande stjärneljus och stark frost började kl. 04.00.

Ett hundratal personer fyllde det lilla kyrkan och därför stod de packade runt väggarna för att få vara med vid julgudstjänsten.
Sången hade tystnat och klockaren började sin montona läsning ur julevangeliet, när det hördes trumpetstötar. Det blev oroligt i templet och all andakt och julefrid var som bortblåst.
En skara krigsfolk kom framridande och skrik och skrammel med vapen hördes in i kyrkan. Kyrkan var omringad! Det var ingen annan än en hövitsman Claus Bille som skulle ge igen. Vid julottan hade inte männen sina yxor och högafflar med sig in i kyrkan ute i vapenrummet.
Men plötsligt blir det alldeles tyst bland de bullrande krigsmännen.
Nere från kyrkogårdens ena hörn tonar sång så underligt. Den kommer närmare och blir starkare.
Vän och fiende grips av helig andakt.
Den nyss så övermodige Claus Bille hoppar ner från hästen och fattar sin hatt, faller på knä och knäpper samman sina händer till bön. Hans krigsmän gör likadant.
Den unga mor Marjana med gårdens samtliga flickor kommer med vaxljus i händerna, i fotsida vita dräkter, sjungande en latinsk julsång.
I kyrkan har prästen tystnat och alla väntar på sammandrabbningen mellan de värnlösa kvinnorna och det väpnade följet.
Men då reser sig Bille sig höviskt och säger halvhögt "det är min moders sång" och så stämmer han in i julsången.
En underlig syn, julens evangelium hade segrat om "frid på jorden".
I sin rapport till överbefälhavaren skriver han sen "mot sådana kvinnor kan icke själva f-n strida.
Det var julefrid de!

Tomten, julbocken, julklapp och rimmet.

Tomten förr i tiden var en liten grå argsint figur som man fick hålla sig väl med. Han kunde se till att maten räckte längre eller minskade fortare om han var sur på någon.
Det gällde att hålla sig väl med honom, särskilt under julen då man ställde ut mat. Eftersom året var gånget, skörden bärgad och nytt år var i antagande. Tomten var mest intresserad av männens arbete, sådd, skörd och djur. Lättja, fylleri och ovårdat uppträdande godtog inte tomten.
Tomten som kommer till oss idag, ger oss julklappar! Men julklapp, kommer av att man i gamla tider bankade/klappade på dörren och slängde in en gåva med vidhängande lapp (julklappsrimmet idag) sprang sin väg för att absolut inte visa vem personen var, utklädd till getabock = julbocken.

Sorg i hönsgården!

Våran lilla Pip har trillat av pinn!

Hon var en liten Shamo "Japansk stridshöna" och la små söta ägg.

Hon har inte varit sig själv sen Berit dog så det kanske var av sorg och saknad som gjorde att hon inte ville längre. Det har varit kallt och hon satt inte på pinnen längre.

Midvinter!

Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken, endast tomten är ute och vaken.

En skön dag på flera vis.

Ingen snö idag! Solen orkar inte upp över trädtopparna, men nu har det ju vänt, nu blir dagarna längre igen........

Ja, när det inte går att gå på vägarna så får vi ge oss på redskapen. Var i gympasalen idag!

Jag springer och Göran cyklar, detta är uppvärmningen........

Idag har jag plockat ner min pepparkaksformsutställning. Ett varmt och trevligt ställe i den gamla prästgården i Länghem. Min kollega Anna hade skrivit så fint och tagit kort på mig som satt uppe som affisch.

Jag fick en ny form till min samling av diakonen Anita och föreståndaren för kafét Anette. Vad gulligt!

Min make var nog stolt över mig.

Krubban kom upp

Alla djuren i en lång rad i hallen.

Klippning!

Undrar vad Jäzper tänker när han sitter och tittar på husse när han blir snaggad!

Kan inte låta bli att undersöka närmare.

Så vackert!

Tittade ut genom köksfönstret och fick se våra små ekorrar som fick jobba för maten.

Här finns solrosfrön i matarna, jordnötter i den långa påsen och pumpor har vi lagt ut på marken. De som inte vill hänga och äta är domherrarna, de äter på marken.

Vi har nu besök av talgoxe, blåmes, entita, pilfink, stjärtmes, nötväcka, nötskrika, domherre, grönfink, stenknäck, hackspett, spillkråka och kattugglan i hönsgården på kvällarna.

Den blå vinterfärgen ligger över byn och det lilla fågelhuset som hänger under tak besöks av de minsta fåglarna. Då hamnar det en hel del frön på golvet. Där kommer lilla Musse skogsmus ut och hämtar mat också. Det är mycket djur på Gumpebo, vill jag säga. Tyvärr skymmer Göran´s fula snögubbe utsikten.

Världspremiären på Änglagårdsfilmen!

Tänk jag har gått på samma röda matta som Änglagårdsfolket!

Dom som var där var nästan alla. Rickard Wolf

Jakob Eklund, Lena T Hansson

Molly och Helena Bergström

Men titta vem som står och kramar mina kollegor, Carola, Anita,

Ann-Margret och så jag på kanten, Bert Karlsson från Skara, han är överallt.

Stackars lilla killen!

Inatt har Jäzper varit vaken hela natten och röjt om. Han har jagat en liten mus. Vi var upp och lös med ficklampa och såg musen, men tror inte Jäzper fick tag i den. Han skulle ju inte få någon mat sen i går kväll för idag var det ju dags!
I full snöstorm och dåligt väglag skulle vi in till veterinären. Jäzper skulle dit, han gick som vanligt in i sin bur och trodde det skulle bli något roligt igen. Lugn och fin i bilen och när vi kom fram, men sen hände nåt så han skrek. Fattade ingenting och somnade.
Veterinären är jättebra, han gör allt snabbt och säkert, det var bara jag som tyckte det var obehagligt, när man inte kan förklara vad som händer. Nu är det gjort, han är nu både vaccinerad och kastrerad. Här ligger han i sin bur i badrummet med golvvärme, han sover fortfarande, ska ha varmt och mörkt.
Kom uppstapplande för en stund sedan och kräktes, så jag fick lägga tillbaka honom, han kände nog att han var hemma igen.

Glögg!

Ordet kommer från glödgat vin och har anor från 1600 talet.
Kryddorna i glöggen var för att fräsha upp smaken av dåligt vin.
Men att vi vill ha nötter, mandel och russin i glöggen kom senare.

Kura skymning!

Det är lika med berättande!
Det finns inte ljus som gick att läsa vid förr, ingen radio eller TV.
Då umgicks man, tiden mellan ljus och mörker framför brasan och då berättade de äldre och förde vidare sagor, skrönor och legender till yngre.
Kom det besök var det alltid extra spännande med nyheter från grannskapet.
Man passade också på att slöjda vid elden.

Smöret!

Man kan tro att smöret var en stående rätt på bordet, även i äldre tider, men så var det inte.
Smöret ansågs som sovel och fick inte ätas till bröd om det fanns annat sovel.
Ibland var smöret framsatt på bordet men var då skådebröd. Skulle visa vad huset förmådde.
Smöret var en handelsvara, nästan som kontanter i våra dagar. Det såldes ofta och fraktades långt, så därför var det mycket hårt saltat för att inte härskna.
Smöret användes i medicinskt syfte, man smörjde bröstet vid hosta, förkylning och ömma leder.
Man smorde också in huvudet vid svåra angrepp av löss.
Man skulle äta smör vid trög mage.

Nossanvakt i helgen!

Nossan har varit hos oss i helgen. Jäzper älskar sin hundkompis. Dom äter ur samma skål, han är modigare än hon. Snögubben klättrade Jäzper på medan Nossan var jätteskraj förden där fula gubben som stod utanför dörren. Men då visadeJäzper att han är inte farlig. Idag tog vi en promenad uppe på berget i solskenet och Jäzper följer med. Där det är mycket snö hoppar han i våra fotspår och där han kan springa fritt är han före.

Julfint.

Igår kom Sofie för att hämta gran. Vi var ute till det blev mörkt, Jäzper var med både på promenaden och och i granen.

Anna dagen!

Ikväll var vi samlade i Målsryd med Anna-firande, pepparkaksbak och julgodis. Tjejerna kom direkt från jobb och skola. Postisen vill inte vara med på bild men de andra två linslusarna njöt av att bli fotade.

Måste också visa soluppgången vi fick uppleva på morgonen, Anna dagen den 9 december, det var alldeles rött över bergen runt omkring.

Julbaket!

Att baka bröd i olika former har man gjort i flera tusen år. Man har funnit brödkakor som i formen påminner om våra lussekatter. Julbröd, skådebröd eller bildbröd = julbrödet bakades ut i festligare former än vardagsbrödet och oftas i bättre kvalité. Här fick fantasin flöda när det gällde husmödrarnas formgivning av brödet.
Såkakan var ett bröd som bakades till jul för att stå framme under julen. Den sparades för att ge kraft åt djur och människor när arbetet startade på våren. Efter jul kunde den gömmas i sädesbingen för att ges främst till hästar och såningsmän.
Brödet bakades i tegelugnar och till vardags var det vitt bröd till husbondefolket och grovt bröd till tjänstefolket.
Tunnbrödet var mycket viktigt, eftersom det kunde förvaras längre och bakades av korn. Jäsbrödet bakades av råg, korn eller havre. Till skillnad ifrån vardagsbrödets osiktade mjöl användes siktemjöl till julbrödet. För att ge brödet ytterligare festkaraktär kunde man använda vört från julölsbryggandet som degspad. Man kunde också blanda i björksav eller sirap för att göra det sött, till skillnad mot det sura knäckebrödet. Restprodukter användes också för att få ett sött bröd, malten efter öl, kornet las i blöt för att sen gro o.s.v. När man gjort knäckebrödet skulle det hängas upp på en stång. Då hängdes kakorna två och två med ett snöre emellan, då sa man "kaka söker maka".
Julhögen innebar att varje person i hushållet på gården, fick en en hög med olika sorters bröd, så stor som huset förmådde. Det var då man "bullade upp". Var den extra fin kunde den krönas av ett litet äpple eller en bit ost. Man skulle själv ransonera denna hög under julen, den skulle räcka länge! När allt var uppätet sa man att nu var "sötebrödsdagarna är över".

Åren de går!

Här är beviset att vi funnits här i 15 år. Susanne har målat den!

Det såg inte rikigt så här ut när vi kom hit, farstun är ny!

Den här måste ha använts när det begav sig, alltså redan 1860-70 talet. Fantastiskt att den fortfarande är hel, är bara ardennern som saknas. Väggen bakom vet jag att den är från den tiden.

Granen!

Idag har Jäzper, make o jag hämtat en gran i skogen bakom huset. Den blev väl sådär, men duger! Jäzper fick hoppa i våra fotspår så mycke snö är det nu.

Seden att sätta upp träd och kvistar i samband med högtider är mycket gammal och förekommer över hela världen. Det finns en bild på Martin Luther, omgiven av sin familj julaftonen 1536, där de har en liten julgran på bordet prydd med ljus. Men sen dröjde det ända till 1800 talets mitt, innan julgranen nådde ut till en bredare allmänhet. Den kläddes då med vaxljus, kakor och äpplen. Speciella julgranskarameller med bokmärken och tunna munblåsta glaskulor. Dans kring granen och andra lekar var något man gjorde alla högtider och kallades lekstugor och gillen.